Nu har vi lagt det behagliga strandlivet bakom oss och intagit staden Panjim, huvudstad i delstaten Goa. Ett sista yogapass på stranden, farväl till läraren Ruban, en fin ung man från östra delen av Indien som tänker återvända till sin hembygd och familj för att där bygga upp ett yogacenter. Med packningen klar tog vi ett sista dopp innan utcheckning och betalning, därefter en kopp kaffe i väntan på taxin som skulle köra oss till Panjim, en färd på knappt två timmar i makligt tempo med en lugn ovh säker förare (men utan säkerhetsbälten i baksätet). Vägen är smal och krokig men trafiken flyter lugnt och smidigt. Det är imponerande att se hur varsamt och följsamt alla fordon – fler skotrar och motorcyklar än bilar – anpassar sig till varandra, ofta med mycket små marginaler. Det känns paradoxalt tryggt att färdas här! Men jag har inte kollat olycksstatistiken.
Panjim är inte nån särskilt stor stad, bara lite större än Karlstad, men den ger ändå ett större intryck. Vår chaufför vet inte riktigt var vårt värdshus ligger, så han ringer helt enkelt upp en kompis som möter upp med motorcykel och lotsar oss fram till Panjim Inn, som ligger ett stenkast från Ourem Creek, en smutsig bifloden till den stora och breda Mandovi River. Byggnaderna är flera hundra år gamla, från den portugisiska eran, och har varit värdshus sen slutet av 1800-talet. Vi har fått största rummet i huset tvärs över gatan, Peoples eller Pousada; säkert tretti kvadrat med en jättelik säng på höga ben, tre meter bred! AC och tre sobra, tysta fläktar, antika möbler, lackad stenmosaik på golvet och ett elegant badrum med kakelmosaik. Här bodde nog de portugisiska imperialisterna när de besökte kolonin. Portugal styrde över Goa ända till 1961.