Snart väntar friheten…

Jag har bestämt mig. Efter 45 år av anställningar och utbildningar är det snart dags att bli min egen. Är nu i full fart på mitt tionde och sista år på SKL – Sveriges Kommuner och Landsting. Det har varit givande, spännande och roliga år, som förhoppningsvis bidragit till en ökad patientsäkerhet och kanske också några positiva inslag i den nationella eHälsan.

Har några spännande och viktiga saker att slutföra: Sammanhållen vaccinationsinformation handlar om att alla vaccinationer ska registreras på ett sånt sätt att invånare och vårdpersonal kan hålla reda på vilka vaccin individen fått. Infektionsverktyget är ett IT-stöd för att lokalt följa upp infektionsläget och antibiotika-användning. Båda handlar om vårt skydd mot infektioner. När jag var nyutbildad sjuksköterska 1979 trodde vi nästan att infektioner var något som hälso- och sjukvården kunde kontrollera. Vi hade fel. Får vi inte stopp på bakteriestammarnas resistensutveckling mot antibiotika kommer det att allvarligt försämra förutsättningarna för sjukvård och för människors hälsa. Risken för stora epidemier och pandemier påminns vi ständigt om.

En fråga som engagerar mig mer och mer är berättelsens betydelse i vården. Narrativ medicin är ett kunskapsområde på väg att etablera sig i Sverige. Jag hoppas att under mitt sista år som anställd få bidra till den utvecklingen.

För det är ju så mycket annat jag vill göra! Segla, vandra, cykla, vara med barnbarn (och deras föräldrar)! Resa, på egen hand och tillsammans med Gunilla. Läsa fler av de spännande böcker som står i bokhyllan över sängen.

Och så vill jag berätta om min släkt. Förmedla något av det arv jag fått från Mor och Far. Nu har jag börjat så smått, här på min webbplats, under fliken Släkt i menyraden. Först kommer Fars berättelser från ungdom och krigsår. Sen blir det förhoppningsvis mer.

Arvika söndag 14 februari, några timmar innan tåget går tillbaka till Stockholm.

Det här inlägget postades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.