Tiden går…

image…och nu är redan nästa sommar på väg mot höst! För en timme sedan simmade jag över Söderbysjön, mot den höga, solbelysta klippväggen till höger. En stor fågel – kanske en fiskgjuse eller en häger, jag såg inte så bra, glasögonen låg kvar på stranden – flög tungt över det dimhöljda vattnet. Det var vackert, numinöst som min Jungianska hustru skulle sagt. Nuddade klippan, vände om och simmade rakt mot den bländande morgonsolen. Plötsligt small ett skott och en skock gäss lyfte över badstranden. Kvar på stranden stod en man i arbetskläder och gul reflexväst, med lyft gevär. Det såg ut som han siktade mot mig! Han sköt ett eller två skott till. Jag viftade vilt med båda armarna för att upplysa om min närvaro. Jag hörde honom säga, eller ropa, han var nog hundra meter bort: – Det är lugnt…

Och jag simmade lugnt tillbaka till stenen där jag klivit i, torkade och klädde mig, tog min cykel och ledde den genom skogen till stranden där skytten – gärningsmannen? – stått. Han var borta, liksom den stora gråa bilen. Jag drack kaffe på en solbelyst klippa, cyklade sen hem.

Det här inlägget postades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.